Sjukhusvistelsen

Natten flöt på i sakta mak.
- God morgon, hörde jag en ljuv stämma säga och det var Stina som kom och väckte mig.
- Det är dags att vakna. Hur känns det nu då?
Jag kände mig ganska yrvaken och hade glömt bort nattens händelse. Stina kollade blodtrycket, tempen och pulsen och hon tyckte att det såg mycket bra ut. Rätt som det var lyfte Stina på täcket för att se hur det var med blöjan som jag helt hade glömt bort.
- Ja ha Nils, sa hon. Högt och tydligt sa hon, jag tror bestämt att du behöver byta blöja.
Jag kände riktigt hur rödfärgen steg i ansiktet på mig och hur blickarna riktades mot mig. Av samtalen med de andra från dagen innan visste jag att var äldst i rummet bland patienserna förutom han som låg mitt emot mig. Han var åtta år äldre så han var nästan lika gammal som jag. Trots detta så kändes det ganska pinsamt med tanke på vad jag hade observerat dagen innan. Ingen av de andra använde blöja så nu var jag ensam. Just nu hade jag känslan av att jag var 90 år gammal om jag skulle gämföra mig med de andra patienserna.
- Om du ligger kvar ett tag så kommer jag snart tilbaka igen, sa Stina.
- Jag kan väl inte göra så mycket mer, sa jag.
Där låg jag och väntade på att Stina skulle komma tillbaka så att jag kunde få ta av mig den blöta blöja och det kändes som en hel evighet innan Stina kom tillbaka. Det kändes som om de andra inte kunde sluta titta på mig och jag kunde inte titta på dem.
Men så äntligen kom Stina tillbaka igen.
- Så där ja. Då kan vi byta blöja på dig, sa hon.
- Men räcker det inte att jag tar av mig den här och tvättar mig, sa jag.
- Nej det gör det inte, sa Stina.
- Det är så att innan undersökningen så ska du få ett lugnande piller så att du kan slappna av och då kan jag garantera dig att det är bra att ha blöja på sig. Efter undersökningen får du ju inte kliva upp på flera timmar, inte ens för toabesök.
- Jo, men det känns ganska dumt att ha blöja på sig i min ålder.
- Det gör inget och du kommer att märka lite senare att det har sina fördelar.
Motvilligt gick jag med på det och Stina gick och hämtade allt som behövdes för att byta blöja och tvätta mig ren. Hon tog även med lite extra så att hon kunde raka mina ljumskar lite bättre än vad jag hade gjort dagen innan när jag hade bråttom. Stina kom strax tillbaka och började genast att göra mig i ordning.
- Vi får skynda oss för du ska ju snart iväg på undersökningen.
Innan Stina satte på mig en torr blöja så passade hon på att stoppa in ett lugnande piller i anus på mig.
- Så där ja, då är du strax klar. Jag ska bara sätta på dig blöja så är du redo igen.
- Om 20 minuter så kommer jag tillbaka igen och då ska vi köra iväg dig på undersökningen.
- Det blir bra, sa jag och tack ska du ha för att du hjälpte mig.
- Det var så lite så och det är ju mitt jobb, svarade Stina.
Där låg jag i min säng och väntade och det mesta kändes ganska bra.

20 minuter senare kom Stina tillbaka.
- Så där Nils, nu bär det av.
Jag vaknade till då jag hade hunnit somna igen.
Jag åkte iväg till undersökningen och ungefär en timme senare var jag tillbaka igen. Jag kom inte ihåg så mycket av undersökningen i sig men jag vet att läkarna tycket att allt bara såg bra ut. Stina och Maria hade hämtat mig från undersökningen och kört mig tillbaka igen. När vi var åter så stannade vi till och pratade med Katarina och Charlotte som skulle ta hand om mig fram till eftermiddagen. Stina berättade att de även måste titta om jag hade kissat på mig då jag har blöja på mig och nu visste nästan alla sköterskor om att jag hade blöja på mig. Den största förödmjukelsen var för min del att de pratade om det när jag var i närheten men vad kunde jag göra. Just nu tänkte jag väl inte mer på det då jag hade fått ett kraftigt lugnande medel.
Efter samtalet kördes jag in till min plats på F2 igen och de andra började att ställa massor av frågor till mig. Medan jag hade varit borta så hade det kommit två nya patienser i rummet. De flesta frågorna handlade om undersökningen då de nya skulle göra samma undersökning som jag. En del frågor handlade om en del annat som intressen, privatlivet och mycket annat. Sedan hade vi även frågor som handlade om händelsen under natten men det var främst han som var kvar som ställde dessa frågorna men även de nya började fråga om det och jag svarade villigt på alla frågor då jag fortfarande pratade ganska mycket om allt utan att tänka på vad jag sa med tanke på lugnande medlet jag hade fått tidigare. Efter allt prat så kändes det inte så pinsamt utan mer naturligt att jag faktiskt använde blöja, i alla fall så länge jag var på sjukhuset.
Med gämna mellanrum kom Katarina och Charlotte och tittade till mig för att kontrollera hur jag mådde men också se att jag inte hade börjat blöda. Förutom det som de brukade kontrollera på alla andra patienser som genomgott samma undersökning som jag så kontrollerade de även om jag hade kissat på mig och och behövde byta blöja.
De första timmarna kunde de bara konstatera att allt verkade bra men under den tredje timmen så var det dags.
- Ja allt ser fortfarande bra ut men vi behöver nog byta blöja på dig, sa Katarina. Jag ska bara hämta Charlotte först.
De kom tillbaka och drog för drapperiet och sedan lyfte de på täcket. Katarina gick för att hämta tvättutrustning medan Charlotte förberedde mig.
- Den här blöjan var då väl använd, sa Charlotte, tittade på mig och skrattade.
- Inte vet jag, jag har då inte märkt något, sa jag.
- Det är nog pillret som gör att du inte märker något. Charlotte log åter åt mig och sa att de skulle det ordna fort.
Det tog inte lång tid innan de var klara och lämnade mig med de andra i rummet.