Sjukhusvistelsen

Timmarna flöt stilla förbi och där låg jag oskyldigt i min säng och sov. Rätt som det var vaknade jag till med ett ryck och jag kände hur jag frös. Snabbt greppade jag tag om filten och såg till att ingenting av mig, ja förutom huvudet stack utanför.Man vill ju inte direkt fysa när man sover. Det var då jag insåg vad som hade hänt.
Jag kände efter en extra gång. Jo det var sant, sängen var verkligen blöt och jag kunde inte låta bli att titta efter. Kunde inte tro mina ögon, sängen var dyngsur, vad skulle jag göra?

Där låg jag i min blöta säng och funderade på vad jag skulle göra nu. Jag hade ju inte kissat i sängen sedan jag var sex år, det var ju trots allt 24 år sedan det hände sist. Jag tittade mig ängsligt runt i rummet för att se om någon av de tre andra hade märkt något, men de hade de inte. De sov som bara den och rörde sig inte alls. Tankarna flög igenom huvudet om vad jag nu skulle göra. Skulle jag sova vidare som om inget hade hänt och göra något åt det i morgon eller skulle jag redan nu ringa efter sköterskan så att de fick komma och byta i sängen? Som jag kände just nu var det bästa och minst pinsamma att bara sova vidare men vad skulle då hända när sköterskan kommer för att ta blodtrycket vid väckningen? Det skulle nog bli ganska pinsamt när de upptäcker först på morgonen att jag har kissat i sängen och då skulle ju även de andra märka det. För det andra skulle det nog bli ganska kallt och otrevligt att sova i sängen så det fanns nog bara ett alternativ att välja, ringa på sköterskan trots att klocka var två på natten.
Det var bara att ringa på sköterskan och berätta vad som hade hänt men nog kändes det ganska pinsamt redan nu men då var det ju bara en som visste om det. Jag sträckte mig efter knappen till ringklockan. Strax innan jag skulle trycka hejdade jag mig och tvekade. Jag började fundera igen men kom fram till samma beslut så nu tryckte jag på knappen.
Det tog inte lång stund innan sköterskan kom och jag såg på henne att hon undrade vem som tryckte på knappen. Jag sa lite försynt och tyst, för att inte väcka de andra, att det var jag. Hon kom fram tillmig och sa:
- Vad är det.
- Jo, sa jag. Det har hänt en liten olycka i sängen. Tårarna var nära att komma men jag lyckades med nöd och näppe att hålla dem tillbaka.
- Vad är det som har hänt, frågade Stina.
- Det är något som inte har hänt på många år, och det är att jag tror att jag har kissat i sängen.
Nu kunde jag inte längre hålla tårarna borta utan de rann ned för min kind och jag snyftade lite försiktigt.
- Men inte ska du gråta. Om du går in och tvättar av dig så hämtar jag en torr skjorta och bäddar rent under tiden.
- Det var snällt, snyftade jag fram.
Jag tog fram handduken och smög in på toaletten där det även fanns en dusch. Nu fanns inte toaletten i samma rum som sängarna utan man var tvungen att gå ut genom rumsdörren och runt hörnet in på toaletten som fanns i precis intill rummet ute i korridoren. Jag tog av mig de blöta kläderna och vred försiktigt på kranen och började tvätta av mig. Under tiden bäddade Stina om i sängen så det skulle bli rent och torrt.
12 och en halv minut senare var jag klar och Stina hade inte kommit med den rena skjortan ännu. Jag öppnade dörren försiktigt för att se om hon hade lagt den på en stol utanför men där fanns det ingen och korridoren var tom.
Om jag skyndar mig in i rummet så hinner nog ingen se mig och jag kan smyga ned i sängen utan att någon märker något.
Sagt och gjort. Jag öppnade dörren mer och skyndade mig in till sängen. Ingen märkte något och efter ett tag kom Stina tillbaka igen för att se hur det hade gått.
- Jag ser att du är klar, sa Stina.
- Ja och det var skönt att få krypa ner i en varm säng igen. Men vet du vad Stina, du glömde att hämta en skjorta åt mig.
- Javisst ja, jag ska hämta en åt dig på en gång.
Snart kom Stina tillbaka med en tröja istället.
- Vi hade inga skjortor kvar men jag hoppas att det går lika bra med en tröja istället. Vi ska ordna en skjorta åt dig imorgon för den behöver du när du ska undersökas.
- Det går bra sa jag.
Strax efter att Stina hade kommit i i rummet så kom även Maria in med något i handen.
- Innan du sätter på dig tröjan så får du sätta på dig den här, sa Maria.
- Vad är det, frågade jag.
- Vi vill inte har fler olyckor i sängen i natt för vi har ganska mycket att göra just nu så du får sätta på dig en blöja.
- Aldrig i livet, svarade jag.
- Det är ju för ditt eget bästa och då slipper du att vakna i en blöt säng igen.
- Den tänker jag då inte sätta på mig för jag kommer inte kissa i sängen igen.
- Då får du hjälpa till här Stina. Vi får sätta på Nils blöjan och det är ju för hans eget bästa.
Jag insåg att det var ganska lönlöst att streta emot om jag skulle få sova något mer den natten. Visst var det för mitt eget bästa men jag kunde ju knappast erkänna att jag tyckte om att ha blöja på mig. Det här passade mig ganska bra trots allt. Stina och Maria hjälptes åt att sätta på mig blöjan.
- Se, det är väl inte så farligt? Sa Stina.
- Kanske inte men inte ska jag ha blöja på mig som en annan bebis för jag är ju stor nu.
- Men se det inte så. Det är ganska många som har blöja på sig när de är på sjukhus. Det är inte alltid man kan hjälpa att man måste ha det ibland.
Stina och jag pratade och efter ett tag kändes ddet bättre. Jag hade lugnat ner mig och jag kunde nu somna. Under vår pratstunde hade jag hunnit bli ganska trött igen så det passade ganska bra att få sova igen.